I några dagar har det varit som om någon hållt ett järngrepp om hjärtat mitt. Oroligheten i mitt inre har ätit bit för bit på mig, något som är mycket påfrestande. En väntan på ett besked, då dagarna känns som år. Ibland måste livet bjuda på turens söttma, som idag. Den där järnhanden, den skall jag kasta i soporna.
För att sprida lite lycka tipsar er lite om en härlig loppis utanför Falköping, Lyckans loppis. Visst blir man glad av bara namnet! Personligen tyckte jag att det var lite överpriser men det fanns många fina saker och personalen var trevlig. Är man ute efter antika fotogenlampor hittade jag några stycken som jag totalförälskade mig i. To die for!
Ägaren av ugnsmattan blev min fina vän Rebecca. Hon lovade dyrt och heligt att baka bullar till mig en dag, vilket jag verkligen ser fram emot. Det är inte mycket som slår en nybakt bulle med smör och ett stort glas mjölk.
härlig affär!
SvaraRadera