Det var ett jävla tjöjt på na'!

Eftersom jag inte har köpt något på länge och inte heller inte har något bra secondhand-tips tänkte jag återigen mala på om lite om mina livserfarenheter. Ett jävla tjöt, jag vet, men detta är faktiskt viktigt. Som sagt, detta bloggande går ju faktiskt ut på att jag skall vara bekväm med mig själv, att vara nöjd.

Bilden är tagen på en världscups-tävling och det året skulle jag fylla 15. Imponerande va?

Det tyckte inte jag. Då.

Tjejen brevid mig var Sveriges bästa trampolinare, helt fantastiskt bra var hon. Vi var från samma klubb och varje träning tränade jag i syfte att bli precis lika bra som henne. Det blev jag aldrig. Jag vann några få guldmedaljer och en hel drös med silver och brons, en drös helt utan värde tyckte jag. Då.

Under en lång tid följde detta mig i hela min vardag. Vad jag än gjorde ville jag vara bäst, annars var jag inte nöjd. Puckat! Tro faan att man inte kan vara bäst på allt. Idag kan jag acceptera mig själv. Det har tagit lång tid att uppnå, med mycket mental träning och peppande. Ibland kommer prestationsångesten ikapp mig. Då kan jag nästan känna hat emot personer som är bättre än mig själv. Nu har jag dock lärt mig att tänka om efter en sådan hatkänsla. Det handlar om att acceptera läget och istället beundra personen i fråga.

Vad jag vill påpeka är att hela livet blir större och mer njutbart av att vara nöjd. Nu i efterhand är jag givetvis stolt över mina gymnastprestationer, vad som är synd är att jag inte var det då.