onsdag 2 februari 2011

Walking on a dream

Något som jag älskar är min kamera, för med den kan man trolla fram de finaste bilderna med. Professionell fotograf är jag absolut inte, men det värsta jag vet är när man tittar på kort och det känns som om någon knäppt av tusentals kort lite dittan och dattan. Inte kul! Jag försöker ge varje bild en mening, eller snarare en känsla. Precis som på denna.

Visserligen är det inte jag som har tagit detta kort eftersom det är jag på bilden. Min mamma lyckades däremot fånga stunden. Just när jag gick och filosoferade som mest över ingenting på den varma sanden, med en liten vindpust i håret. Det var precis så, som om jag promenerade på en dröm.

Imorgon kör vi lite prestep, kom förbi om ni har vägara förbi.

2 kommentarer:

  1. Fasiken!
    Vi skulle allt gått ner till öknen en gång till, för det blev otroligt bra bilder där!
    Håller med dig om att det är viktigt att ta bilder med ett estetiskt tänk.Känslan ska finnas där redan innan man tar kortet, då lyckas man bäst :)

    SvaraRadera