fredag 23 september 2011

Fantastiskt jävla megabra!

Väldigt sällan känner jag att livet är hopplöst, kanske av den enkla anledningen av att jag faktiskt vet hur det känns när livet är ogreppbart och oförståeligt. Jag vet vilka känskor man bär på då man känner sig helt maktlös och en svart sorg skär genom vart enda liten cell i kroppen. Det är hopplöshet på riktigt!

Hur som helst, det enda jag ville berätta i detta inlägg hur glad, lycklig och tillfreds jag känner mig med livet just i detta nu. Såhär stark och hoppfull har jag nog aldrig varit förut. Idag är det precis en månad kvar på mitt löfte! Får man lov och säga: Fy faan vad jag är bra? Det tycker jag!

Imån bär det av till Gränna efter tentan med B-spice och Viccan. Ja, jävlar vad kul det skall bli för där har jag aldrig varit. Och vilket sällskap!

Idag hurrar Jenkan och jag för att vi sprunigt intervaller i en backe till vi nästan spydde. En dos av endorfiner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar