Begravningen var som begravningar är mest. Ledsam. Däremot spelade min bättre hälft gitarr och min kusin sjöng en mycket passande låt, Till en ängel. Precis så känner jag, att alla de jag mist finns inom mig. Okej, från och med nu skall jag bli lite muntrare när jag skriver, för jag orkar inte vara ledsen längre. Nu vill jag bara leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar